• Ensamblen under repetitonen av Massakerguden. Från vänster: Mats Johansson, Lena Linder, Uno Härdell, Elisabet Henriksson och Maggie Eklund.
  • I det Nisserska huset finns historia, teater och konst.
  • Pia Jogér är inne på sitt fjärde år som ordförande för Nisserska Teatern
  • Lars Östling i sin ateljé på övervåningen i Nisserska Huset
  • En del av utställningen på Medicin-Historiska Museet.
Allmänt Borlänge

Vid Falun lasarett ligger Nisseska huset. En roströd byggnad som bryter av mot de modernare sjukhusbyggnaderna. Idag finns här en stor del av kulturlivet i Falun. Men huset bär på en historia som har sin grund redan i slutet på 1800-talet.

Det Nisserska huset ligger mitt bland Falun lasaretts byggnader. Huset stod färdigt som en arbets- och försörjningsinrättning för fattiga redan 1896. På 1940-talet köptes huset av landstinget för att användas som ett vårdhem för långtidssjuka. Fram till att sjukhusverksamheten flyttade till nyare lokaler gick huset namnet Nisserska Sjukhemmet. Sedan 1999 rymmer huset kostateljéer, en teater och ett medicin-historiskt museum där det sistnämnda har bevarat och visar upp stora delar av den svenska sjukhushistorien.

Inne i det Medicin-historiska museet finns cirka 20000 artiklar från den svenska sjukhushistorien. Sakerna kommer främst från Falun, men här finns saker från dödsbon och privatpersoner från hela Sverige. Museet drivs ideellt av Medicin-Historiska Museets Vänförening i Falun, Dalarna.

– Alla vi som jobbar här är pensionerade sjuksköterskor, vi ser på det här med våra ögon och erfarenheter, säger Inger Lennerthson som är en av de sju kvinnor som jobbar på museet.

Museet är öppet varje helgfri torsdag från 14 till 17 och här finns både tid för att själv titta runt bland sjukhusmaterial och miljöer eller får en guidad visning.

Teater för alla

Mitt emot museet har Nisserska Teatern sin scen.Nisserska teatern har funnits i huset sedan år 2000 är en ideell teaterförening med en till två uppsättningar per år. Medlemmarna gör allting själva, från regi till fullsatta föreställningar. Ordförande Pia Jogér började på teatern som köksansvarig och är nu inne på sitt fjärde år som ordförande.

– Vi är en teater öppna för alla. Här får man chans att utvecklas. Själv har jag gått från köket till scenen, säger hon.

Pia berättar att hon själv har en dröm om att regissera en helt egen pjäs, något som skulle vara möjligt på en teater precis som Nisserska, där alla hjälps åt med allt. Hon har sett många som ansluter sig till teatern växa på scenen. Framför allt i den ungdomsverksamhet som finns.

– Vi vill fånga upp unga människor och låta dem utvecklas, säger hon.

En dröm är att utveckla ungdomsverksamheten och starta en grupp för yngre barn.

– Till en barnverksamhet skulle det behövas en person med en pedagogisk utbildning. Det är en av de roller som är svårt att hitta folk till, eftersom allt arbete är ideellt.

Att jobba med ungdomar är ett sätt att få in nytt folk till teatern. Inför varje ny pjäs är vem som helst välkommen till teatern för manusläsning. Där efter sätts rollerna efter intresse.

– Om jag vet någon speciell person som skulle passa till en roll så hör jag av mig till den. Vi har plockat en del folk från högskolan, vilket är jättekul, säger Pia.

Även om Nisserska teatern är en amatörteater så fungerar den till stor del som en som en professionell teater. Här finns behov av ljud- och ljustekniker, regissörer och scenarbetare.

– Vi gör allt själva, det är klart att det blir mycket arbete. Vi vill hålla så låga kostnader som möjligt för att kunna ha billiga biljettpriser, det här ska vara en teater där alla har råd att komma. Men när man väl står inför publiken så förstår man varför man gör det här, säger Pia.

Del av ett sammanhang

Klockan är 18:00 och ensemblen har precis inlett kvällens repetition av pjäsen Massakerguden. Än hänger pjäsen som ett moln ovanför skådespelarna. Mats Johansson, som både är skådespelare och regissör avbryter gång på gång med små justeringar. Men efter ett tag börjar repliker och skådespel droppa ner på scenen. Sufflören Maggie Eklund fyller i där texten saknas. Ett samspel börjar ta form och, framför allt, en gemenskap. Trots att skådespelarna inte känt varandra så länge.

– Jag kommer hit och spelar för att det finns en gemenskap och ett sammanhang, säger Elisabet Henriksson som spelar.

– Det klassiska teatersvaret på varför det är så roligt är väl att man glömmer sig själv en stund, att man går in i en annan människas liv, säger Lena Linder.

Mats Johansson är både regissör och skådespelare i pjäsen Massakerguden.

– Det är klart att det känns lite märkligt att både regissera och skådespela.  Men jag har länge velat göra den här pjäsen och jag tror att det är nyttigt och lärorikt att regissera.

Mats berättar att Nisserska teatern har en idé om att skådespela med rätt små medel. Scenen är utformad så att skådespelarna kommer väldigt nära publiken. Även från översta raden är det lätt att se sinnesskiftningarna i pjäsen.

– Min tanke är att det ska vara lite som att se en film, vi jobbar inte så mycket med rekvisita utan använder oss av våra uttryck.

– Man måste känna att det är kul att komma hit, annarsblir det inget av det, säger Mats.

Ateljéförening för ökad gemenskap

Nisserska huset är stort. Utöver en teaterscen med plats för 60 personer och ett museum på 400 kvadrat så har 15 konstnärer sina ateljéer här. Lars Östling är ordförande för Ateljéföreningen Nisserska huset och var en av de som startade föreningen 1997. Då hade huset stått tomt i tio år och behövde en ordentlig renovering för att kunna ge plats åt den bild- och textilkonst, fotografering, arkitektur och mediaverksamhet som finns där idag.

– Sen vi startade har folk kommit och gått. Men våra lokaler är inte tänka för något annat än konst, säger han.

Genom föreningen har konstnärerna en del gemensamma utställningar i huset, men till vardags jobbar alla med sin egen verksamhet.

Lars berättar att de startade en ateljéförening för att det skulle bli enklare med gemensamma köp och städning. Men föreningen bidrar också till en gemenskap bland medlemmarna. Här finns en gemensam verkstad för samarbeten och ett kök med tid för kaffe och en pratstund.

– Köket blir som ett socialt kitt, ett välbefinnande för den egna verksamheten. Här kan vi umgås och man slipper sitta och tjura ensam, säger Lars.

Det är inte helt utan besvär som de firar 18 år i huset. 2011 var Nisserska huset hotat av rivning på grund av utbyggnaden av sjukhuset. Men medlemmarna i ateljéföreningen stred, tillsammans med teatern och Medicin-Historiska museet om att få ha huset kvar. Protesterna gav resultat och huset står där det står.

– Vi vill inte ha vår förening någon annan stans, den tillhör huset, säger Lars.

Tack vare alla som valt all verksamhet som finns här får Nisserska huset leva vidare, från sjukvård till kultur. På frågan om framtiden har husets alla föreningar svarat samma sak; ”vi vill fortsätta med det vi gör, här i Nisserska huset”. 

FRIDA SAMUELSSON