• Grupp - en snabb gruppbild innan eftermiddagslektionen börjar. Foto: FRIDA SAMUELSSON
  • Johanna - Johanna Norrgård (till höger) med några av barnen på PMO.
  • Kapprum - ska jackan vara på eller av?
  • Klassrum - dags för lektion.
  • Abbdiraham - efter lunchen är det dags för mer lek.
Allmänt Borlänge

På Mottagningsenheten Sopranen i Borlänge finns en mängd olika verksamheter och kunskaper under samma tak. Här kämpar personalen varje dag för att ge nyanlända flyktingar en så bra start in i samhället som möjligt.

 

– Vi ser familjerna som en stor tillgång till samhället, säger Johanna Norrgård, biträdande enhetschef och förskollärare på Sopranen.

Inne på Mottagningsenheten Sopranen har de minsta barnen, mellan ett och fem år, precis ätit lunch. Några står i kapprummet och funderar på om jackan ska vara på eller av medan andra redan har slagit sig till ro med papper och kritor. En korridor bort rusar en lågstadiegrupp in genom ytterdörren. På ett par sekunder har deras lärare samlat ihop klassen till en gruppbild innan de springer vidare in i klassrummet. Det är tisdag eftermiddag på Sopranen och allt är precis som vanligt. 

– Vi jobbar mycket med rutiner. För att skapa en trygghet för barnen ser alla dagar i stort sett likadan ut, säger Johanna Norrgård, biträdande enhetschef och förskollärare på Pedagogisk Mottagningsomsorg, PMO. 

Nyanlända

Sopranen är en mottagningsenhet för nyanlända, asylsökande och ensamkommande barn. Verksamheten erbjuder bland annat förskoleverksamhet, skola, kartläggning, skolhälsovård, svenskundervisning och samhällsorientering. Johanna har jobbat på PMO, avdelningen för barn i förskoleåldern, i två och ett halvt år. Hon förklarar att PMO började som en avlastning för barn som stod i kö för att börja på en vanlig förskola.  De allra flesta har föräldrar med uppehållstillstånd som snabbt måste påbörja sin etableringsplan för att lära sig svenska och komma in i samhället och arbetslivet så snabbt som möjligt. 

– Barnen behöver en verksamhet att vara på när deras föräldrar är borta på dagarna, säger Johanna. 

Första anhalten

Idag fungerar PMO på samma sätt som mottagningsenhetens skola, som en första anhalt innan barnen kan börja på vanlig förskola. Grupperna är uppdelade efter låg-, mellan- och högstadium och anpassar sig efter barnens behov och kunskaper. Barnen är på enheten mellan tio och tolv veckor, då en kartläggning av bakgrund, skolbakgrund och ämneskunskaper görs av SVA-lärare. Det händer dock att de får stanna längre på grund av kön till en vanlig förskola eller skola kan vara lång. 

– När man går på PMO så har vi fått införa en regel att man inte kan tacka nej när man blir tilldelad en plats på en förskola. När vi startade verksamheten så var det många föräldrar som hellre hade kvar sitt barn här där de kände sig trygga, säger Johanna.

Borlänge har och har haft ett stort mottagande av flyktingar och trycket på Sopranen är stort. I skolan går det 90 elever och just nu är det 15 barn i småbarnsgruppen på PMO. Som mest har de varit runt 30 barn.

– Vi är ganska flexibla men egentligen ska vi inte vara över 20 barn, det är därför måste ha regeln om att man inte får tacka nej till en plats på förskola.

Hon förklarar att en konsekvens av att föräldrarna inte har möjlighet till att tacka nej till skol- och förskoleplatser är att barnen i en familj kan bli väldigt utspridda.

­– Vi hade en mamma här som fick sina fem barn placerade på fyra olika skolor. Det vet jag inte om jag hade accepterat om jag hade kommit som nyinflyttad svensk kvinna till Borlänge, men de här föräldrarna har inget val, säger hon. 

Nolltolerans

Något som personalen på Sopranen jobbar hårt med är en nolltolerans mot kränkningar inom grupperna. Om ett barn till exempel inte vill hålla ett annat barn i handen på grund av hudfärg kallas föräldrarna direkt till ett möte.  Johanna förklarar att de allra flesta snabbt förstår att rasism och kränkningar är fel i Sverige och att de flesta problem som uppstår beror på kulturkrockar.

För att skapa gemenskap och för att barnens föräldrar ska komma in i samhället och förstå en förskolas oskrivna regaler så fort som möjligt har Johanna med personal gemensamma fikastunder med föräldrarna. Det ger även föräldrarna en möjlighet att fråga om det är något de undrar över.

– Vi hjälper alltid till med sådant som att fylla i papper och liknade, allt som kan vara svårt när man kommer ny, säger Johanna.

Vinterkläder

Hon visar ett papper med bilder på vinterkläder. Att barnen i Sverige har overall och stövlar på sig på vintern är självklart för de flesta svenskar. Något som inte blir lika självklart om man kommer från ett land med varmare klimat och knappt vet hur en overall ser ut.

– I Sverige ställer man väldigt höga krav på föräldrarna i förskolan, säger hon. Att man ska förstå allt och det är väldigt självklara saker för oss men det är inte lika självklart när man kommer som nyanländ till ett nytt land och en ny kultur. Därför jobbar vi hårt med förståelsen för oskrivna regler så att föräldrarna är redo när deras barn börjar i förskola.

I korridorerna på Sopranen hörs diskussioner på en mängd olika språk. För att barnens inskolning och de första mötena med föräldrarna ska kunna fungera så krävs det att stora spåkunskaper av personalen. En av Sopranens grundtankar är att så är att samla så många verksamheter som möjligt under samma tak. Skolbarnens korridor ligger precis i anknytning till PMO:s lokaler. Torunn Ohlsson Wessman, enhetschef på Sopranen, berättar att en stor fördel med att ha så många verksamheter på samma plats är att personalen enkelt kan hjälpa varandra med olika språk.

– Alla familjer blir kartlagda när de kommer hit. Då vi tar upp bakgrund, familj och tidigare skogång för att barnen ska kunna anpassas in i en vanlig skola så bra som möjligt och efter sina behov, då är det viktigt att vi och föräldrarna förstår varandra och oftast kan vi faktiskt lösa tolkningen med personal vi har i huset, säger Torunn.

Utöver skolundervisning med extra hjälpmöjligheter i hemspråk, svenskundervisning och hjälp med alfabetisering får alla skolbarn på Sopranen genomgå en hälsoundersökning med tillhörande vaccinering. Men både Torunn och Johanna är överens om att det skulle behövas en traumaenhet i anknytning till verksamheten. De tycker båda att det är svårt att räcka till för de familjer som kommer till mottagningsenheten med svåra trauman i bagage.  Ingen som jobbar på Sopranen är utbildad psykolog och i dagsläget finns det ingen traumaenhet alls att tillgå i Borlänge.

– Det går inte att föreställa sig vad många av de här barnen har varit med om. Det svåraste är att känna att man inte kan ge det stöd som de behöver, säger Johanna.

Extrahjälp

En del av barnen på Sopranen kan behöva extra hjälp eller tillsyn då deras traumatisering kan få dem att försöka kontrollera situationer som måltider och påklädning. Torunn förklarar att det är otroligt vikting att sådana uttryck inte förväxlas med diagnoser som ADHD eller Aspberger, när barnen kommer ut i en vanlig skola.

– Det finns pojkar som inte är mer än nio som kommer ensamma från krigsdrabbade länder.  De kan ge uttryck för vad de har varit med om som vi inte klarar av att tolka. Att få en felaktig diagnos kan vara förödande för framitiden, säger Torunn.

I Sverige har asylsökande barn rätt till en plats i förskola och skolan. Många av Borlänges asylsökande barn hamnar därför på Sopranens Mottagningsenhet. Annars riktar sig verksamheten till de som redan har fått uppehållstillstånd i landet, därför har enheten inte märkt så mycket av den pågående flyktingkatastrofen.

– Det är något som vi kommer att märka av i framtiden, säger Torunn om flyktingtillströmningen i Sverige.

Både Torunn och Johanna är överrens om att de ”lyxflyktingar” som det ibland pratas om, de som kommer till Sverige och lever i lyx på bidrag från svenskarnas skattepengar, i alla fall inte existerar på deras enhet. Många av de familjer de träffar bor inneboende på grund av den svåra bostadssituationen.

– De flesta jag möter sliter väldigt hårt, säger Johanna.

Fri lek

Eftermiddagslugnet lägger sig över PMO. På schemat står fri lek för de barn som inte behöver vila efter maten. Johanna och hennes tre kollegor på PMO är noga med att barnen alltid ska ha någon vuxen närvarande i sin lek. Någon som skapar trygghet och hjälper till med språket. Johannas kollegor Habiba Abshir, Razaw Ghadri och Hassen Abulbaker behärskar tillsammans samtliga somaliska, arabiska och samtliga kurdiska språk.Meningen är dock att barnen ska lära sig så mycket svenska som möjligt under sin tid på Sopranen.

– Vi sjunger mycket och fokuserar på att barnen verkligen lär sig sångerna och språket. Sen spelar vi mycket spel, det ger verkligen barnen en stor språkutveckling, säger Johanna.

Både Johanna och Torunn är övertygade om att Sopranens grundtanke, att alla verksamheter i huset går i varandra och att allt finns på samma ställer gynnar både barn och personal.

– Det här är det bästa jobb jag haft, och det tror jag att vi är väldigt eniga om i huset, säger Johanna. 

FRIDA SAMUELSSON