Vokalensemblen Prisma utanför Aspeboda kyrka. Vokalensemblen Prisma utanför Aspeboda kyrka.
Falun

I söndags gav vokalensemblen Prisma sin första konsert på 15 år, till stor glädje både för sångarna och publiken. De hade satt ihop ett program med gamla favoriter och vi fick uppleva allt från havsstränder och sovrum till "hupplekar" och skvaller på franska torg.

Den falubaserade dubbelkvartetten var aktiv under många år och samarbetade med flera spännande artister som Bo Hansson och Elisabet Hermodsson. Efter många år av tystnad ville de nu samlas i Aspeboda kyrka och återuppliva gamla minnen, inte minst för sin egen skull.  

– Vad roligt vi har! utbrast basen och aspebodabon Olle Stenhamre när han skulle presentera nästa stycke en bit in i konserten. 

Det både syntes och hördes att ensemblen trivs ihop. Rösterna fann lätt varandra, stämningen var lekfull och varm. Det gav inga löften om fler konserter, men man kunde i alla fall ana att de fått blodad tand. Det "sista numret" presenterades tillsammans med det planerade extranumret "Så skimrande var aldrig havet" av Evert Taube. 

– Vi vill inte ta risken att kanske inte få sjunga ett extranummer, sade Göran Morén. 

Efter konserten fortsatte sången i solskenet på kyrkbacken. En fyrstämmig version av "En vänlig grönskas rika dräkt" övergick snart i allsång. Sedan drog Prisma vidare för att ha knytkalas och fortsätta minnas. 

 

 

 

Erika Hagegård